Min graviditet

Alltid när jag ser på bilder från graviditeten så börjar jag sakna min mage och de känslor man hade. Det var så otroligt att bära på ett liv!! Så därför tänkte jag göra ett inlägg med bilder och text från min graviditet.

Graviditetsvecka 5-12

På Tuomas födelsedag 10 april fick vi reda på att jag var gravid. Alltså det var en så underlig känsla och jag fick samtidigt lite ångest över tanken att det växer en människa i mig. Jag ringde direkt till min syster och berättade nyheten. Hon blev ju såklart jätte glad och eftersom hon har fyra barn och är läkare, så kändes det bra att åt henne ställa alla underliga frågor som dök upp. 

Alla dessa veckor var jag ofta irriterad och hade otroliga humörsvängningar. Jag börja må illa av kött och annan varm mat. Det kändes som om jag hade krabbis hela tiden och som tur spydde jag bara en gång!

Det var väldigt underligt att tänka att man har en bebis i magen som är lika stor som en räka. Det gjorde mig extra nervös för hur han ska överleva i magen. Jag var jätte rädd för att han inte levde i min mage och jag tänkte på det hela tiden fram till graviditetsvecka 12 då vi hade vår första ultra. Det var så roligt att se honom och han var jätte vild under hela ultran. Vi såg hur han sprattla med ben och händer, och han hade även tummen i munnen. Bilden var så klar och det var skönt att höra hans hjärtljud. Helt magiskt tillfälle. Då först fatta jag påriktigt att jag har en bebis i min mage.

Vi berättade bara för våra familjer om graviditeten. Det var lätt att berätta för alla andra förutom min pappa. Jag minns det så bra. Jag var i Borgå hos mina föräldrar och Tuomas var i Lovisa. Min bror Pontus visste om att jag denna söndag skulle berätta nyheten för pappa. Pontus ville vara med när jag skulle berätta och därför kom han till Borgå. Det tog flera timmar för mig att få det sagt åt honom! Alltså jag var så nervös över pappas reaktion. Pontus gick nervös omkring i huset och gjorde läten av bebisgråt och viskade åt mig upprepade gånger "säg nu åt honom, säg nu!". Haha, det hjälpte inte alls att han höll på att pressa mig sådär. Varje gång jag skulle berätta för pappa så börja jag bara gråta och måste gå till mitt rum och samla mig. Men till sist så satt jag solglasögon på mig och gick fram till pappa och berättade med tårar i ögonen att jag var gravid. Pappas reaktion var ju förstås positiv! Tänk att det kunde vara så svårt att få det sagt. Och varför måste jag ha solglasögon på mig? Haha, nu efteråt  skrattar jag bara åt mig själv. 
 

<3

Graviditetsvecka 13-25

Jag mådde superbra och hade massor energi. Mitt hår var så glänsigt och otroligt tjockt. Min hud var också i gott skick. Fortfarande ville jag inte äta kött eller varm mat. Det jag helst åt var Pågens lingonbröd med smör och tomat på.

När jag var i graviditetsvecka 15 så börja min mage klia väldigt mycket och då köpte jag en kräm som jag varje morgon och kväll smörjde magen. Krämen heter Bepancare och den hittar man HÄR! Jag fick inte ett enda graviditetsärr på min mage. 

Det var sommar och jag arbeta långa turer och orkade hur bra som helst. Ofta var jag nervös över att bebisen inte mådde bra i magen.  Först vid graviditetsvecka 23 börja jag känna hans sparkar, så då kändes det bättre. Alex var jätte lugn i magen och jag sov helt otroligt gott om nätterna. Vår andra ultra hade vi i graviditetsvecka 22+0 och då fick vi veta att vi kommer få en pojke.

 

 

Graviditetsvecka 22+0 och 22+3

Graviditetsvecka 25-40 

 

Nu börja magen synas och jag fick ett stort behov av choklad. Jag åt varje dag choklad och jag var hela tiden törstig. 

Graviditetsvecka 27+2 och 34+3

Fast jag kände mig energisk under hela graviditeten så gjorde jag ändå väldigt lite skolarbeten under hösten. Jag hade svårt att koncentrera mig eftersom jag bara tänkte på saker angående bebisen. Det var först efter graviditetsvecka 36 som det börja bli tungt påriktigt. Jag fick så otroligt sjuka foglossningar att jag hade svårt att t.ex. stiga upp efter att jag legat en stund. Det kändes som om hela bäckenet hade låst sig och morgnarna var värst. Dessutom blev det svårt att sova om nätterna då ingen sovställning kändes bekväm.

37+1

 

38+5 och 39+0

 

Vid graviditetsvecka 35 så ville rådgivningsläkaren att jag skulle tala med en psykolog om min förlossningsskräck. Jag var inte rädd för förlossningen, men jag hade nämnt på rådgivningen att jag känner mig aningen nervös inför den. Eftersom jag så mycket ville gå igenom en normal förlossning så tyckte läkaren att det skulle vara bra för mig att prata med någon. Nå, att gå till en psykolog var nog riktigt bortkastad tid. Där satt jag och lyssnade hur psykologen förklara för mig om hur en förlossning är ett skede mellan liv och död. Precis det som man ville höra...

40+0 och 40+2

 

Min mage blev inte så stor och jag gick "bara" upp i vikt 10kg. Två veckor efter förlossningen hade jag blivit av med alla graviditetskilon. Min graviditet var nog superlätt när jag jämför med hur andra bekanta haft det. Min mage var ju inte ens stor och jag mådde bra. Jag saknar min mage såååå mycket och jag väntar ren på att få skaffa syskon åt Alex.

Någon bild på hur min mage ser ut för tillfället så tänker jag inte lägga här på bloggen (ännu). 

 

Lilla busen snart 3 månader gammal

<3