onsdag 29 juni 2016

Burkmat - jo eller nej?

Sedan Alex har börja äta mat så har jag lagat maten själv. Plommon är det enda som vi köpt på burk och vissa ekologiska fruktburkar kommer vi nog i fortsättningen handla ifall det behövs. Men så mycket som jag orkar och hinner kommer jag själv tillreda.
 
Snart har jag bott i Åbo i fyra år och först idag var jag och handlade på torget. Alltså vad har jag riktigt tänkt under dessa år? Torget är ju himmelriket för oss som gillar fräscha grönsaker! Massvis med närproducerat och så är ju kundbetjäningen också trevligare än vad det brukar vara i matbutiker var typ ingen har tid för kunden. 
 
 

 

Idag gjorde jag för första gången en kräm på blåbär åt Alex. Den var mycket lätt att tillreda och det blev en passlig mängd som kommer räcka i ungefär två dagar. När jag gör mat så gör jag ofta för ett par dagar så att det inte står alltför länge i kylskåpet. I frysen har vi endast lagt kött eftersom han äter så små köttportioner åt gången. Orsaken till att jag inte vill ge burkmat är för att tanken av mat som i flera månader (om inte år?) stått i en burk äcklar mig. Självklart tycker jag att det är bra att det finns burkmat för de kommer vi ju ändå använda vid tillfällen som det inte finns annat. Dessutom kommer jag säkert tänka annorlunda om vi får fler barn och tiden till att laga babymat inte räcker till. Det finns ju alltså mycket positivt med burkmat, urvalet är stort (även det ekologiska urvalet) och det är ett snabbt alternativ. Det är bara jag som är lite "böbi" med den här saken, hehe. Jag tycker alltså inte att det är fel att föräldrar ger burkmat, man gör ju så som det känns bäst för sig.

Så, tumme upp eller tumme ner för burkmat?




 Tur så smakar maten igen för vår lilla klimp. 
 

<3

måndag 27 juni 2016

Midsommaren

På fredagen var vi först hos Tuomas föräldrar där vi åt en mycket god lunch. Tuomas mamma hade dukat bordet ute på terassen så vi fick äta i solskenet. Under lunchen pratade vi om allt mellan himmel och jord, och jag bl.a. berättade att jag aldrig sett en orm i verkligheten. Nå, man borde väl inte säga sådant. Ungefär fem minuter efter det så gick jag för att möta min mamma och tänkte stiga på en huggorm. Det var så otroligt skrämmande. Huggormen hade lyft upp huvudet och var tydligen påväg att attackera mig (eller så kändes ju det!!!!) och jag skrek så otroligt hög och svängde om och sprang tillbaka in på gården. Givetvis försvann ju huggormen som ett skitit streck och Tuomas, hans föräldrar och deras granne kom för att se vad som händer. Antagligen har nog hela byn hört mitt skrik, så förlåt för det, men huggormen var nog något av det vidrigaste jag sett.






Senare på fredagen åkte vi och min syster med hennes barn till mina föräldrars stuga på Svedjeholmen. Jag älskar det stället så otrooooligt mycket. När jag är där så känns det som semester, det är så avkopplande. Det känns att all stress faller bort och man får bara vara när man är där. Jag märkte också att Alex var nöjd, nämligen han åt bra och sov gott om nätterna.






Det var så roligt att få spendera tid med min syster och hennes barn. Vi ses inte så ofta eftersom vi bor så långt ifrån varann och därför blev vi än en gång uppmanade att flytta bort från Åbo. Alex var så glad att ha kusiner som var så ivriga på att leka med honom. De tyckte om att bära runt på honom, t.o.m. den minsta 4-åringen ville pröva bära honom!






Det har varit ett otroligt skönt och avkopplande veckoslut tillsammans! Man kan faktiskt nästan säga att vi har spenderat största delen av tiden ute då vi hade så otroligt skönt väder! Fast det emellanåt var lite mulet så var det ju ändå varmt. Dessutom så var det lite vind då det var soligt, så det blev inte stekhett! Vi har ett UV-tält åt Alex, så det var skönt att även han kunde hänga på stranden. Han trivdes riktigt bra i tältet och det var bra att han kunde sova där också.




 

Det var inte bara en huggorm jag fick se på fredagen. Jag fick även se tre simmande älgar och en grillmästare! 






 
 Tack för en midsommar full av glädje och kärlek. Tack för att vår familj fick vara med





  

<3 

torsdag 23 juni 2016

Äpplet faller inte långt från trädet

Visst är det länge sen jag uppdaterat bloggen. Alex tar all min tid då han kräver min uppmärksamhet hela tiden, men nu ska jag få mer tid för bloggen igen. Tuomas har alltså arbetat på en annan ort och jag har vissa veckor varit flera dagar ensam med Alex. Så såklart har man varit aningen trött om kvällarna då bebin sover och man har egentid. Jag klagar alltså inte, jag älskar ju att vara hemma med Alex! 





Men vi mår bra och Alex har blivit superstor! Han har vuxit minst 600g varje månad och vågen visade 8290g på rådgivningen vid sex månader granskningen. Alex trivs inte alls på rygg och svänger sig på mage hela tiden. Framåt kommer han inte ännu, men han svänger sig nog åt sidorna.  Han började äta mat när han var fem månader gammal och han har gillat det mesta han fått. Gröt, potatis, morot, broccoli, zucchini, blomkål, banan och plommon gillar han, men batat, palsternacka och päron är mindre gott. Han tycks inte tycka om sådant som är sött men Tuomas har ju inte heller som liten tyckt om sötsaker (och tycker ju inte ännu heller om). Medan alla hans kompisar köpte sötsaker från butiken så köpte han typ istället karelska piroger. Så äpplet faller inte långt från trädet!






Att sitta vid bordet och se ut på det stora trädet är något Alex tycker om. Dock är det bekvämare att mata honom i sittern eftersom han har så otroligt mycket att utforska vid bordet som gör det mindre intressantare att äta. Första månaden åt Alex bra och han kunde typ äta hur mycket som helst, men nu den här veckan har han tryckt på strejk-knappen.  Han vill inte ha någon mat och det tar väldigt länge att få några skedar i mun på honom. Fast han har strejkat de senaste fyra dagarna så försöker jag att tänka att det är en fas. Det känns så onödigt att börja stressa med maten nu när han ändå tar mycket mjölk i dagen. Inte kommer han hållas länge mätt på bröstmjölk, så snart ska nog maten smaka. Givetvis kommer jag ju reagera ifall det inte blir någon förändring, men eftersom det bara varit så här i några dagar så väntar jag lite med oroandet. Om det är något jag lärt mig som mamma så är det att inte börja stressa över småsaker.
 



Nu tar vi midsommar och njuter!

<3