Äpplet faller inte långt från trädet

Visst är det länge sen jag uppdaterat bloggen. Alex tar all min tid då han kräver min uppmärksamhet hela tiden, men nu ska jag få mer tid för bloggen igen. Tuomas har alltså arbetat på en annan ort och jag har vissa veckor varit flera dagar ensam med Alex. Så såklart har man varit aningen trött om kvällarna då bebin sover och man har egentid. Jag klagar alltså inte, jag älskar ju att vara hemma med Alex! 

Men vi mår bra och Alex har blivit superstor! Han har vuxit minst 600g varje månad och vågen visade 8290g på rådgivningen vid sex månader granskningen. Alex trivs inte alls på rygg och svänger sig på mage hela tiden. Framåt kommer han inte ännu, men han svänger sig nog åt sidorna.  Han började äta mat när han var fem månader gammal och han har gillat det mesta han fått. Gröt, potatis, morot, broccoli, zucchini, blomkål, banan och plommon gillar han, men batat, palsternacka och päron är mindre gott. Han tycks inte tycka om sådant som är sött men Tuomas har ju inte heller som liten tyckt om sötsaker (och tycker ju inte ännu heller om). Medan alla hans kompisar köpte sötsaker från butiken så köpte han typ istället karelska piroger. Så äpplet faller inte långt från trädet!

Att sitta vid bordet och se ut på det stora trädet är något Alex tycker om. Dock är det bekvämare att mata honom i sittern eftersom han har så otroligt mycket att utforska vid bordet som gör det mindre intressantare att äta. Första månaden åt Alex bra och han kunde typ äta hur mycket som helst, men nu den här veckan har han tryckt på strejk-knappen.  Han vill inte ha någon mat och det tar väldigt länge att få några skedar i mun på honom. Fast han har strejkat de senaste fyra dagarna så försöker jag att tänka att det är en fas. Det känns så onödigt att börja stressa med maten nu när han ändå tar mycket mjölk i dagen. Inte kommer han hållas länge mätt på bröstmjölk, så snart ska nog maten smaka. Givetvis kommer jag ju reagera ifall det inte blir någon förändring, men eftersom det bara varit så här i några dagar så väntar jag lite med oroandet. Om det är något jag lärt mig som mamma så är det att inte börja stressa över småsaker.

 

Nu tar vi midsommar och njuter!

<3