tisdag 5 juli 2016

Mammakroppen

Idag fick vi besök av Tuomas mamma och faster. Det blev kaka och kaffe genast på morgonen, pizza på dagen och glass med jordgubbar på eftermiddagen. Helt för lyxigt. 





På sistone har jag på sociala medier stött på massa bilder av hur kvinnokroppar ser ut efter förlossningen. En massa bilder på hur smal man blivit vecka för vecka och hur man tränat som värsta göken för att få tillbaka sin muffiga rumpa. Hur man strävar efter att bli värsta fitmom supersnabbt verkar vara grejen nu. Duktigt ni som orkar med sådant, själv skiter jag totalt i allt det där. Varför har man så bråttom? Skall man nu inte bara njuta av livet och låta kroppen återhämta sig?

Efter förlossningen så gick jag ner på en vecka alla mina kilon som kommit under graviditeten. Min mage bestod av löst skinn, mina bröst vägde säkert 5kg/styck och mina hormoner var som värsta berg- och dalbanan. På sjukhuset fanns det inga speglar eller vågar och jag visste liksom inte hur jag såg ut innan jag kom hem och fick se mig i spegeln. Första dagarna med Alex satt jag bara i soffan och ammade, och mina största bekymmer var ungefär att komma ihåg att inte amma från samma bröst för länge. Där satt jag dag in och dag ut och bara beundrade min härliga nyfödda pojke som dofta så otroligt gott och var det vackraste jag någonsin sett! 

Tanken på att ta bilder på min mage dök aldrig upp. Tanken på att gå till gymmet dök aldrig upp. Min mage var jätte fin fast den hängde åt alla märkbara håll. Min missbildade rumpa var helt supersnygg!! Jag måste nog säga att hela jag var helt jätte snygg!! Varför skulle jag ha tyckt att min kropp var ful? Min mage hade ju varit ett tryggt hem för ett foster i nio månader och såna magar är förbannemej inte fula!!

Jag tror att det finns en mening i det där med att det inte fanns någon spegel eller våg på sjukhuset. Jag tror att tanken är att man ska ha alla sina tankar på sin nya livssituation och inte bry sig om sitt utseende. Om jag skulle ha sett en spegel eller en våg så skulle jag säkert tänkt att jag går och kollar lite hur det är med vikten och utseendet. Men eftersom det inte fanns så levde jag bara där i min babybubbla. Och så lever jag än idag! Mycket sällan ställer jag mig på vågen för jag bryr mig inte hur mycket jag väger. Jag är nöjd med allt det där extra fettet på min kropp och jag trottar i käften precis vad jag vill. Jag rör mycket på mig med Alex och jag sku nog säga att jag mår riktigt bra. Jag kommer inte bli en fitmom (åtminstone ännu).


Tack älskade kropp som gjort ett fint arbete i nio månader.
Tack älskade kropp för att du inte gav upp under den tunga förlossningen.
Tack älskade kropp för hur du ser ut idag.

<3
 

6 kommentarer:

  1. Du har så rätt! Svårt ändå när man ser alla andra hetsa om efter-gravidkroppen och själv hålla sig lugn.
    http://nouw.com/best4baby

    SvaraRadera
  2. Så jäkla bra skrivet. Hoppas ni har det bra och livet leker. Hoppas vi ses nån dag igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Joakim! Vi har det bra här i soliga Åbo. Hoppas ni också har det bra och soligt där borta :)

      Radera
  3. Bra skrivet :) ja tror ändå de nog har en liten betydelse om gravidkilorna försvinner av sig själv direkt eller om man hamnar jobba för att bli av me dom, blir dom kvar kanske andra tycker man "hetsar" för att bli smal. Efter Matilda blev de kvar 3kg o nu har de tagi 8 månader att få bort de som kom med Mathias, mej stör de mest att ja måst köpa nya "tillfälliga" kläder hela tiden eftersom kroppen fortfarande ändras efter graviditeten. Tränar då ja känner för de (de va ändå min passion före graviditerna) utan att ta dessmera stress över om det är tillräckligt eller int :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joo visst har det ju skillnad hur mycket kilon man fått på sig, men sen sist och slutligen så varför ska man ha så bråttom? Att komma hem från sjukhuset och genast börja stressa över hur man ser ut - det förstår jag inte. :) Men det är ju upp till var och en hur man vill göra.

      Radera