Idag har vi spenderat dagen hos Fanny som fick sin flicka 6 dagar innan Alex föddes. Det var så skönt att kunna sitta och prata med en som har samma livssituation som jag.
I början höll vi dem i famnen för att de sku få kolla på varandra. Alex och Saga såg på varandra lite fundersamt, men snabbt börja Saga le för honom. Tyvärr var han inte på samma humör, han bara stirra på henne med stora ögon och dreglade. Haha, sån romantisk pojke jag har. Sedan lät vi dem ligga på golvet för vi tänkte att de kanske skulle upptäcka varandra där. Men de bara kolla åt olika håll eller så följde de med vad vi andra höll på med.
Det är så roligt hur olika de är. Saga är lugn och ler så mycket, medan Alex hela tiden viftar på ben och armar, och har högre ljud. Vi kom fram till den slutsatsen att Alex nog fått sin högljuda sida av mig...
I början höll vi dem i famnen för att de sku få kolla på varandra. Alex och Saga såg på varandra lite fundersamt, men snabbt börja Saga le för honom. Tyvärr var han inte på samma humör, han bara stirra på henne med stora ögon och dreglade. Haha, sån romantisk pojke jag har. Sedan lät vi dem ligga på golvet för vi tänkte att de kanske skulle upptäcka varandra där. Men de bara kolla åt olika håll eller så följde de med vad vi andra höll på med.
Det är så roligt hur olika de är. Saga är lugn och ler så mycket, medan Alex hela tiden viftar på ben och armar, och har högre ljud. Vi kom fram till den slutsatsen att Alex nog fått sin högljuda sida av mig...
Tyvärr måste vi gå hem när Alex blev hungrig. Han har mitt i allt blivit krånglig att amma. Att amma liggandes är inga problem, men sitter jag så börjar han bara skrika och det verkar som att han blir väldigt frustrerad. Det brukar funka ifall jag har honom i famnen och går omkring samtidigt, då äter han. Men idag var det inte en samarbetsvillig dag, så det var bara att gå hem och fortsätta försöka.
Någon annan som haft liknande problem?
<3
Hej, nej inga amningsproblem här inte.... :-) Vill bara meddela att jag läser. Och teoretiskt (har ju undervisat i psykologi i över 30 år...) så är era barn i sin "bubbla" ännu, där det inte ryms så många andra människor än mamma och pappa som "delobjekt" - kommer för allt vete i världen inte på teoretikerns namn... Det börjar hända först efter sisådär sex månader! Har själv haft möjlighet att iaktta små barn med just de "teoretiska ögonen", och det känns nästan som magi...
SvaraRaderaJaa, en bubbla lever de i! Roligt att se hur han mer och mer börjar intressera sig över allt som händer omkring. Han utvecklas så fort! :) jag väntar på att hans bubbla är över!
Radera