Amningsfred

När jag blev gravid bestämde jag mig genast för att amma ifall det lyckas. Många gånger under graviditeten hann jag fundera på amningen. Som tur hade min mjölk stigit när Alex föddes, och han tog bröstet direkt. Vid bröstet låg han nästan två timmar och det var ett så otroligt känsligt tillfälle. Jag var så glad över att få min pojke så nära mig och jag trodde verkligen att nu var det fixat det här med amningen.

Men efteråt så åt han ingenting på hela dagen och när det blev kväll så blev han hungrig. Jag minns hur trött jag var efter min tunga förlossning och hur jag bara väntade på att få sova en natt, men det kunde jag bara drömma om. Alex höll mig vaken hela natten eftersom amningen inte funkade. Jag fick nästan hela natten kalla på hjälp av barnmorskor. Alla sa att Alex håller på att sätta igång min mjölkproduktion och att han är fast i bröstet hela tiden eftersom det inte kommer så mycket mjölk. Han tog nog bra i bröstet, men då han somnade så tappade han det, vilket gjorde att han börja skrika jätte högt. Det var så tungt eftersom jag vid varje skrik tänkte på de stackars mammor som låg i samma rum och försökte sova. Det var jätte stressigt och jag vakade nästan hela natten.

Nästa dag var bättre. Alex åt bra från bröstet, men mitt vänstra bröst var så fruktansvärt sjukt eftersom jag ju inte på natten fattat att man inte kan amma från bara ena bröstet! Det gjorde så otroligt ont att amma via vänstra bröstet eftersom han hängt där hela natten. Därför var ju också det högra bröstet otroligt sjukt eftersom det var fullproppat med mjölk! Jag nästan grät när jag ammade.

För mig betyder amningsfred att jag får amma mitt barn i lugn och ro var jag vill. Jag vill inte ha bråttom när jag ammar eftersom det är en så fin stund mellan mig och mitt barn. Jag vill inte heller att någon sitter bredvid mig och gnäller och frågar när jag är färdig, det gör mig bara stressad. Jag tycker så otroligt mycket om mina amningsstunder och de får ta sin tid. Om Alex vill ta en paus mitt i maten för att prata med mig, så får han göra det. Jag tycker inte heller om att dra bröstet ur hans mun då han somnar, han får istället släppa det när han är färdig. Han använder mitt bröst som tutt och det passar mig bra!

Att jag kan amma gör mig lycklig. Den stunden när jag ammar och har ögonkontakt med mitt barn är mycket viktig för mig. Jag blir avslappnad, jag känner mig viktig och jag kopplar bort alla tankar.  

Fast amning betyder så mycket för mig så tycker jag absolut inte att det är fel att ge mjölkersättning. Jag tycker att det är upp till var och en hur man gör, så länge bebin får den näring som behövs! Man vet bäst själv vilken metod som passar en.

 

Mätt!

<3

http://amningsfred16.blogspot.fi/2016/01/amningsfred_27.html?m=1